Hunden och människan har under årtusenden levt i samvaro med varandra. Idag är det många hundägare som säger sig ha en känsla av att hunden förstår deras språk liksom de förstår olika nyanser av hundens verbala och visuella språk utan djupare studier. Hur mycket förstår hunden av det vi människor säger? Hur ser hundens tankeförmåga ut? Många av hundens beteende förklaras ofta med hjälp av instinkter och mekaniskt inlärda processer. Inom den kognitiva etologin undersöker man just djurs mentala förmågor såsom medvetande, tänkande, känslor, kunskap och upplevelser.

Våra domesticerade hundar är uppenbart duktiga på att läsa människans sociala och kommunikativa språk. Och hunden anses just vara en bra modell för att kartlägga kognitiva processer speciellt de gällande social funktion. Hundens talang för sociala färdighet tros vara ett arv ifrån hundens härstamning vargen. Både hunden och vargens sociala organisation, förmågan att bilda sociala band och uppfattningsförmåga gällande detaljer i kroppsspråk och vokalisering påminner om människans. Detta har lett till att våra domesticerade hundar kan tolka våra signaler och även förstå varandra inom arten bra. Via domesticeringen och urval av rastyper selekterades individer med hög grad till samarbete och kommunikation. Hunden har också under en längre period levt tillsammans med människan i en social miljö vilket kan underlätta utvecklingen av liknande färdigheter. En konvergent evolutionär process vilket leder till människoliknande former för samarbete och kommunikation. Något som kan uppstå då olika arter har ett likartat levnadssätt. Kanske är det så att många människors känsla av att deras hundar förstår dem har en kognitiv grund?

Djur som är avlade för att kommunicera med människor kan läsa av människans kroppsspråk, även de omedvetna beteenden vi vanligen inte reflekterar över. Exempel på vad hunden uppfattar är att förstå när vi pekar på något vi vill uppmärksamma hunden på liksom att hunden vet vad människan kan se och inte se i olika situationer. Hunden vet också vilken människa som är mest kompetent att utföra vissa uppgifter och väljer således att vända sig till denne i en familj. Hunden läser människans språk bättre än våra närmaste släktingar apan. Hunden kan också använda sig av kunskap från en situation till en annan situation när den utsätts för ett nytt problem, kognitivt lärande. Den har alltså en tankemässig förmåga där kunskapen inte sker via en enkel associativ inlärning. Till skillnad från vilda djur som sällan använder någon kognitiv förmåga att lösa problem då de flesta utmaningarna i deras naturliga miljö löses med artspecifika lösningar som exempelvis observationsinlärning eller trial and error. Hunden kan till exempel vända sig till människan för att få hjälp med att lösa sina ”problem” som att få reda på vart leksaken ligger. Hunden vänder sig hellre till människan i många fall än till andra hundar för att få svar på sina ”frågor” eller då de vill ha hjälp med information.

Att hunden blivit domesticerad har alltså inte bara påverkat hunden till en utseendemässig förändring utan det verkar även ha skett en stor kognitiv utveckling hos hunden gällande anpassning till att leva ett socialt kommunikativt liv tillsammans med människan. Våra språk har alltså utvecklats till ett samspråk under flera tusentals år vilket gör att vi har lätt för att förstå varandra. Hunden förstår mer än vad vi egentligen kanske själva förstår. Hunden har alltså en tankemässig förmåga med inre mentala processer vilket ställer vissa krav på oss som hundägare ur ett etiskt perspektiv gällande handhållning av våra fyrbenta vänner. Både när det gäller hur vi kommunicerar med våra hundar till att vi faktiskt vågar läsa av hur våra hundar mår. Att vi kan tillgodogöra hundrasers och individers specifika beteendebehov där vi ger utlopp för medfödda beteenden. Främst för att ge våra hundar en hög välfärd men även för att hundar som är avlade för vissa ändamål som exempelvis vallning också har ett specifikt utpräglad språk och samarbete med människan utifrån sin arbetsuppgift. Det ställer också högre krav på hundutbildare att anpassa sin undervisning till hundägare utifrån specifika rasegenskaper för att hund och ägare lättare kan samarbeta och förstå varandra.

©Maria Eriksson